Nytt år!

Oj, det har hunnit bli 2016 redan och några dagar där till. Det är också mycket snö nu. Så mycket att jag inte kunde hålla mig från skidspåren. Testade en liten tur i måndags. Tänkte att jag bara skulle staka, men är inte riktigt så stark, så där det skulle diagonalas var det ingen hit för hälen. Kanske kan jag våga mig på ett till stakpass i helgen, det är ju så svårt att hålla sig borta.

I går var jag på återbesök hos läkaren i Göteborg som gjorde operationen, allt ser bra ut och det följer planen. I går kände jag mig lite på väg att bli förkyld, men det la sig tills idag så idag har jag fått till ett bra intervallpass på cykeln + lite styrka. Nu är jag dock helt slut och skakig i benen.  Idag är också sista ledig dagen innan jobb drar igång igen på måndag!

Snön ligger vit på fur och gran…

..snön ligger vit på taken. Men Karin slipper frysa om baken för hon håller sig mest inomhus. Det har blivit mycket tid på cykeln sista tiden, mest inomhus dock. Även några pass i bassängen har jag hunnit med då jag numera får bada 🙂 Så har nu dubbelt så många möjligheter till träning som innan.

Innan jul cyklade jag till Falköping i konstant motvind på 15 m/s. Jag vrålade ut min frustration på de öppna åkrarna, sen kom en landsvägscyklist-gubbe och la sig i rygg på mig och då blev jag ännu mer frustrerad.

Mycket ledighet nu också, skönt värre! Så soffa och cykel är det som gäller mest nu. Har också hunnit vara riktigt socialt och träffat en hel del folk som jag inte sett på ett tag.

Förhoppningsvis kan jag testa att staka lite på berget om snön ligger kvar några veckor till, annars får jag spara mig till mars då det blir Sälen. Eller om man ska längta efter barmark, för jag har ju köpt en racercykel!

Som vanligt

Blir som vanligt när jag börjar blogga att jag glömmer av det och att det rinner ut i sanden. Men det händer väl inte så mycket. Det är lite jobb, lite träning och vila.

Snart är det jul och jag gillar verkligen denna tiden på året. Lite snö hade inte skadat, men jag kan ju ändå inte åka skidor än riktigt, inte som träning i alla fall.

I morgon ska jag ha lite 30-årskalas, det ska bli kul!

Snart tror jag också att jag kan börja med vattenträning för nu är nog sårskorporna borta på operationssåren. Ska ner den 21 december igen så förhoppningsvis blir det go på det då.

Förra helgen var vi på Nobelfest, FAIK:s årsfest. Riktigt kul och trevligt, roliga spex och bra drag med dans på slutet. Kommer på mig själv med att glömma bort att jag ska ta det lugnt. Så blev lite för mycket dans för att vara bra men troligen också lite för mycket träning de sista veckorna. Får ta det lite soft istället, handla julklappar och göra julgodis 🙂

 

 

 

Den ljuvliga smaken av illamående vid träning!

Äntligen har jag börjat få trycka på lite och inte bara köra fisträning i typ uppvärmningsfart. Dock är det fortfarande bara cykel, lite stakmaskin och styrketräning som gäller. Men nu kan jag mer eller mindre köra på enligt vanlig plan fast på cykel. Så denna vecka har jag fått till två intervallpass.

Idag så körde jag på ganska hårt och på sista intervallerna mådde jag riktigt illa och pulsen var uppe på nånstans 95 % av max. Man kan ju undra varför man tycker om det så mycket eftersom man mår så fruktansvärt och jag kan inte riktigt svara på den frågan. Jag brukar generellt sett inte må illa av att köra tuffa intervaller, men idag kanske det var för att jag inte kört på nu på 6 veckor. Känslan är ju helt fantastisk och jag känner mig som jag ska 🙂

I går körde jag också ett fint cykelpass på min MTB  på grusväg, lite regn och motvind så känner man att man lever. Nu blir det adventsmys med tomteparad,lussebak och vinterstudion!

Hög puls typ hela tiden!

 

 

Stiltje!

Hej bloggen!

Det var längesedan, jag glömde till och med av att du existerade. Förlåt! Men det har inte hänt så mycket att skriva om, läget är ganska lugnt, det är stiltje.

Vardagen rullar på, jag jobbar lite grann, jag tränar ibland med låg puls och jag väntar på bättre tider. Kanske kommer de bättre tiderna redan på onsdag för då ska jag träffa sjukgymnasten igen och förhoppningsvis få go på lite tuffare träning.

Har vart i Stockholm i helgen och hejat på Rasmus som sprang ett marathon i Hammarbybacken. Upp och ned 23 gånger. Jag blev väldigt sugen, men det var säkert bara för att jag inte kunde. Annars är det ett ganska vansinnigt lopp. Vi hälsade på Anna också i Stockholm. Det var trevligt.

Jag längtar efter advent nu, det blir lite mysigt att sätta upp andra gardiner (som jag sytt själv i mitt överflöd av fritid), dricka glögg och kanske smaka på nån lussekatt. På fredag har jag också hållit upp från socker 26 dagar och är i mål på min egen utmaning (om jag klarar det tills dess). Så då är jag definitivt värd en lussekatt 🙂

När får jag svettas?

Tog ju som sagt stygnen i tisdags och tänkta att nu kan jag lägga upp en träningsplan och köra på med alternativ träning, få upp pulsen lite och köra lite mer strukturerat. Fick dock banne av sjukgymnasten i Göteborg i går och får lugna mig tills operationssåren läkt, vilket dröjer ytterligare 3-4 veckor. Så tills dess är det fortfarande svettfri träning eller på så låg puls att det inte ökar risken för infektion eller blir för hög blodgenomströmming vid såren. Med andra ord inte så tillfredställande träning. Blir mycket cykel och har redan ganska ont i rumpan. Försökte staka lite i skiErg i går och det funkade bra, men gav hög puls, ska dock undvika att stå så på foten under en längre period. Fick en hel lång lista med saker som jag var tvungen att tänka på samt lite nya övningar som faktiskt har hjälpt mig att börja gå lite bättre genom att belasta foten på ett annat sätt. Sjukgymnasten sa att jag behöver lära mig gå igen, det är steg 1. Så till mina comebackmål som troligen är O-ringen i Sälen och möjligen 10 eller 15 km på Lidingöloppet i höst så är det lååååååååååång väg kvar. Men det går framåt och så snart jag kan träna ordentligt alternativt kommer jag göra allt för att det ska gå uppåt också.

Nya övningar!

Fick operationsberättelsen uppläst för mig också, läkaren hade noggrant dokumenterat hur han gått tillväga och till och med dokumenterat färg på kanyler och namn på verktyg han använt. Det kändes bra att få veta hur det gått till. Fick också veta att rupturerna i hälsenan var värre än jag trott från början. Knölen har liksom gnagt av hälsenan vid infästningen. Det som gör mig sjukt pissed är att jag var nere i Göteborg för ett år sedan för att undersöka hälsenan med ultraljud via remiss från Vårdcentralen och läkaren där frågade om jag skadat hälsenan akut och jag svarade att det var en överbelastningsskada och han då svarade att ”har du inte skadat akut den har du inga problem” och sen gjorde körde ultraljudet lite oengagerat över hälen och sa att det såg bra ut. Det finns inte en chans att de rupturerna på senan enbart kommit det senaste året eftersom jag haft ont av hälen i  3-4 år nu!! Tänk om han gjort undersökningen ordentligt från början, då hade jag kunnat operera mig tidigare och fått ett helt år extra utan smärtor. Blir så fruktansvärt arg när jag tänker på det!! Hur som helst har jag nu fått den bästa hjälpen av läkare och sjukgymnast och är dem väldigt tacksamma och nu kan det bara bli bättre! (Nå väl, enligt läkaren skulle de första 6 månaderna efter operationen vara värre än innan, men från nu blir det bara bättre)

Idag har jag cyklat till mamma och pappa på MTBn med låg puls 🙂 Tog 10 min längre än vanligtvis. Sen skjutsade de mig till Skövde och vi åt en tidig fars-daglunch på Kryddan. Lite bak och slapp hemma i kväll och i morgon taggar vi för maskerad och på måndag är det tillbaka till lite jobb!

Nu är stygnen borta!

Hujamig! Idag tog jag stygnen, det var sjukt obehagligt, speciellt när de drog ur tråden och man kände hur nåt kröp under skinnet. Fördel med detta är att jag nu nästan kan använda skor på båda fötterna. Hade en vision om att så fort jag tagit stygnen så skulle jag vara som normalt, men det är jag inte. Jag går nästan sämre nu av rädsla för att såren ska spricka. Vilket det också gjorde när jag kom hem från vårdcentralen, dock la sig blödningen av sig själv ganska snabbt. Men nu vågar jag knappt belasta alls.

På torsdag ska jag till sjukgymnasten, ser fram emot detta och få lite klartecken och stöttning i vad jag kan göra och hur hårt jag kan gå på nu. Lite oroväckande tycker jag att det är att en bit av knölen på höger häl är kvar. Men det kan ju vara svullnad också. En hel del frågor att få svar på på torsdag med andra ord.

Nu ska jag börja fundera på träning och tävlingsmål att sikta mot. O-ringen i Sälen i D21K känns som ett realistiskt comebackmål. Men ska också se om jag hittar nån lämplig löptävling under hösten att ha som mål. Jag saknar så att träna på riktigt. Sneglar lite avundsjukt på de som är ute och springer, eller tar i lite mer på gymmet. Snart är det min tur också. Har i alla fall god användning av min cykel som är min bästa vän just nu för att inte vara inlåst!

Här kommer lite bilder från idag och helgen!

Sista helgen innan operationen gick vi på hajk så Rasmus kunde använda sin nya murrikka.

Cyklade en sväng på MTBn i helgen med min svarta handikappssko.

Så här ser foten ut nu, lite skiftningar i gul, grön, blå. Lite otäckt att kolla på.

Framsteg och duschproblem

Nu har det gått en vecka sen operationen och det går framåt! Jag trodde nog att jag skulle ha ondare och att det skulle vara värre de första dagarna än vad det har vart. Samtidigt trodde jag också att jag skulle kunna gå ganska bra vid den här tidpunkten. Men det största utvecklingen är egentligen bara att svullnaden har gått ner i foten. Jag går ungefär lika dåligt som några dagar efter operationen och det är väl det som är mest frustrerande, allt tar så lång tid och det går inte ta sig runt och göra sånt som jag brukar. Jag kan gå utan kryckor men ska jag gå längre sträckor, över 400 m behöver jag nog dem.

Kul är däremot att jag har kunnat börja cykla. Så jag har kunnat at mig på egen hand till affären, gymmet och igår cyklade jag till och med ut till Mats och Linnea. Det funkar bra så länge jag inte behöver stanna hastigt eller det blir en uppförsbacke för jag trampar nästan bara med vänster benet. Jag har också vart på gymmet och trampat lite på motionscykeln och tränat lite överkroppsstyrka. Har ju dock fått restriktioner om att pulsen inte får gå över 150 så får hålla mig ganska lugn.

I går tog jag mig lite vatten över huvudet då var det full fart här hemma, bakade och hade mig. Sen kom Anticimex och sprayade mot flugor här hemma och att då blev det lite röj efter det och sedan ut till Kvarnsjön och hälsa på.

Ett litet problem med allt det här är hur jag ska duscha utan att blöta ner mina bandage, idag blev det dyblött så nu får jag se om jag kan köpa en våtstrumpa eller nåt annat för att kunna duscha utan att det ska ta en evighet!

Nu kan det bara bli bättre!

Nu är operationen gjord och jag ligger med foten i ett paket i högläge. Foten är svullen så mina tår ser ut som fem små korvar. Var precis ute för att få mig lite luft och satsade på att gå ett varv runt huset, ca 300 m. Det var lite i längsta taget så nu har jag känt in mina gränser. Jag får helt enkelt ligga lågt ett tag!

Det var lite nervöst att bli sövd och det var mycket grejor som skulle kopplas på kroppen, dropp, syrgas, pulsmätare, blodtryck på arm och ben och till sist fick jag två öronproppar för att ljud tydligen förstärks när man sover. Men jag hörde inte när de tog fram sågen och styckade av hälbenet utan jag vaknade efter 1,5 timme och mådde helt ok inget ont.

Operationen gick som den skulle men min hälsena var sprucken på flera ställen vilket innebär att jag behöver vara extra noggrann med rehaben och börja med löpning lite senare än planerat antagligen.

Dagen har vart lite upp och ner men nu mest upp. Lite kaos ett tag när mammas hund hade dykt ner i Apotekspåsen och börjat äta upp mina mediciner medan vi handlade inne på Coop. Får väl se hur Disa mår efter att ha ätit en karta diklofenak på några minuter. Själv får jag ganska ont i magen av bara en sådan….

Lite typiskt har jag blivit förkyld nu också, men kanske ett sätt för kroppen att säga till mig att vara lugn.

Innan operationen

Vaken!

Fem små korvar!

Typ sista måltiden…

Känns lite som om jag ätit sista måltiden i helgen innan operationen, fast i form av sista löpningen/orienteringen på ett tag. Äta kan jag ju fortsätta med så klart:) Gäller bara att hålla koll på maten lite mer nu när träningsnivån blir lägre.

Hur som helst, i helgen var jag uppe på 25-manna i Stockholm och sprang det sista på ett tag nu. Det var kul, men gick ganska dåligt för mig. Slarvade med orienteringen och missade 10 min på min sträcka, inte bra!! Dock gick det bra för laget ändå men en felstämpling på sista sträckan gjorde att vi inte fick nån placering. Blev också lite orientering på söndagen, men en öppen bana. Gick bättre än dagen innan, men lite knöligt för min häl. Nu ska jag försöka träna teknik i teorin så jag inte är nollställd när jag ska springa igen. Målet är att göra comeback på O-ringen i Sälen.

Annars är det ganska mycket stå hej att tänka på innan operationen, det ska duschas med ett speciellt schampo 6 gånger, tas bort nagellack, inte raka ben på en vecka innan, fixa kryckor, köpa värktabletter, fixa kryckor, boka tid för sjukgymnast, köpa kompressionsstrumpor samt planera in för mina vikarier i mitt arbete så att hela perioden jag inte kan köra bil löser sig också. Och så sjukskriva sig och allt med Försäkringskassan, som för övrigt har hjälpt mig jättebra!

I helgen blir det sista lediga dagarna på länge med 2 ben, därför ska jag se till att göra massa roliga saker med Rasmus!

Lånar en bild från en klubbkompis och lägger in här från helgen!